Matematikerlinjen
Matematikerlinjen var
under 1980-talet en bred matematisk- datavetenskaplig
utbildning.
De första åren var
gemensamma med fokus på matematik, numerisk analys och
programmering. Det tredje året kunde man välja att
specialisera sig mot en särskild inriktning även om
gränserna i vissa fall, t.ex. den mellan teknisk
databehandling och datalogi var flytande. De olika
inriktningarna var matematik, matematisk statistik,
datalogi, teknisk databehandling, datorkommunikation,
reglerteknik och nationalekonomi. Det fjärde året, som
egentligen inte ingick i själva linjen, bestod av fritt
valda kurser inom datavetenskap.
Platser
Thunbergsvägen
Matematikerna
vistades ofta på Matematiska institutionen bland annat för
att man kunde äta lunch på restaurang Matikum i samma
lokaler. Institutionen låg på Thunbergsvägen
vid Engelska parken bakom Carolina Rediviva.
Här är idag den Historiska institutionen inhyst och
byggnaden är ommålad från den dåvarande rödbruna färgen till
dagens gräddvita. Möbius fick så småningom en lokal med ett
litet runt fönster på tredje våningen.
Sturegatan
På Sturegatan låg
den andra huvudsakliga institutionen för studenterna på
matematikerlinjen nämligen Institutionen för Teknisk Databehandling (TDB).
Lektioner hölls bland annat där Pedagogiska institutionen
idag huserar och datasalar fanns i källaren i kvarteret
bredvid.
Universitetshuset
Åren 1983-84 var det inte ovanligt att föreläsningarna
på Matematikerlinjen hölls i själva
universitetsbyggnaden,
vanligtvis i sal X (uttalades förstås "sal ecks") eller
i sal IX. Fikade gjorde man i källaren på Café Alma.
STUNS och Polacksbacken
Göta livgarde
(P1) i Enköping lades ner och
S1 flyttade från Uppsala till
Enköping. En mängd militära lokaler blev därmed lediga i
Uppsala och renoverades. Under senare delen av 1980-talet
inleddes en gradvis utlokalisering av verksamheten på
Matematikerlinjen längs Dag Hammarskjölds väg och
föreläsningar började förläggas i de gamla militära
faciliteterna där
Stuns
och Uppsala Science Park flyttade in. Även lokalerna vid
Polacksbacken togs successivt i bruk.
IT-miljö
De huvudsakliga
programmeringsspråken på Matematikerlinjen var
Pascal och
Fortran
och programmen editerades vanligen i Emacs.
Utvecklingen skedde på VAX-datorer s.k. minidatorer från
Digital Equipment Corporation (DEC) under operativsystemet
VMS. Det förekom även datorer från Norsk Data
och CDC Cyber (Control Data).
Persondatorer
förekom i stort sett inte alls i undervisningen utan man
arbetade från VT-100, Teletype-, Teleray- eller
Tektronixterminaler uppkopplade mot ovan nämnda datorer.
Däremot fanns det s.k. arbetsstationer som körde UNIX, mest
för grafik- och bildanalystillämpningar.
Men även om
Pascal och Fortran var de dominerande språken så användes
assembler och
C
i de mer hårdvarunära kurserna och LISP och
Prolog i
bland annat AI-tillämpningar. Det objektorienterade språket
Simula
användes bland annat för simulering och linjär
programmering.
Litteratur
En del kurser krävde att man
tog sig igenom tung, för många närmast ogenomtränglig
litteratur på engelska skrivna av omtalade författare som
Wirth, Tanenbaum eller Spivak. Men tjocka böcker och stora
textmassor var inte det vanliga på matematikerlinjen,
snarare anständigt tunna men i hög grad komplicerade verk
som krävde hög koncentration. Med undantag för ett fåtal
extremt talangfulla innebar det att även de tunnaste böcker
tog många långa veckor att ta sig igenom. Till skillnad från den andra
beräkningsintensiva linjen i Uppsala, Teknisk fysik, så låg fokus på
matematikerlinjen på bevis och härledning snarare än på att
utföra tillämpade beräkningar. En konsekvens blev att det
tog lång tid att ta sig igenom såväl litteratur som
övningsuppgifter.
Exempel på "klassiska" verk
är Calculus av Spivak och Vector Calculus av Marsden &
Tromba. De båda böckerna omfattade i princip en hel termins
studier i analys. Andra exempel från datalogi och
datorkommunikation är Wirth och Tanenbaum (se bilder nedan).
upp
Möbius
startsida
©
2006-2007, Jonas Arnqvist
